lördag 20 juli 2019

Hagasjön 2019

Förra året fiskade jag för första gången i det smått kultförklarade karpvattnet Hagasjön i Aneboda. Sjön sköts av Jonas Jonsson som också driver Aneboda Fiskodling och är mer eller mindre Sveriges enda riktiga odling av karp och gräskarpar. Sjön är känd för att ha relativt stora men framförallt riktiga praktexemplar av karpar. Jag känner många som fiskat där genom åren men av någon anledning har jag innan faktiskt inte varit alltför sugen att fiska där. Det stora suget kom egentligen våren 2018 efter att ha sett Alan Blair och Oli Davies fiska där i Eurobanx 4. Har du inte sett den och aldrig varit i Haga? Se den och du kommer att vilja åka dit efteråt. Du får också lite mer kött på benen om vad sjön är. https://www.youtube.com/watch?v=wNZETXJRzPY

Nog om det. Premiärpasset förra året fick mig mer eller mindre att känna mig som en nybörjare på karpmete. Jag hade med mig det jag normalt fiskar med, vilket är tunga sänken, korta tafsar osv. Jag hade inte ens sänken under 3oz med mig tror jag. Det visade sig att en mkt stor del av haga är väldigt mjuk i botten och dessutom var det 2018 extremt lågt vatten när jag var där. Trots detta tappade jag faktiskt en fisk första natten och ryckte ut en zigrig fiskad på ytan ur munnen på en fisk som skulle nappa precis när jag skulle veva hem den på andra dygnet. Närmre än så kom jag aldrig en landad fisk.

Detta året hade jag helt tänkt om, baserat på förra årets erfarenheter och även lite research kring fiske i dy och hur andra gjort.
Sänken på 1,5oz, vilket är kordas lättaste heli-leads togs hem och jag fokuserade helt på chods och helikoptertackel med Ronnie Rigs. Det sistnämnda hade jag tidigare för övrigt aldrig fått en fisk på, vilket i sig är idiotiskt att då ta med sig till en sjö man aldrig fångat något i, kan tyckas. Jag tog med mig pre-soakade pellets, boilies, lite partiklar och hampa. Tanken var att fiska relativt nära där jag satt och mäska med baitspoon. Jag tog med mig slangbellan också. Ni vet, "just in case".

Bilresan dit tog en timme och precis som Alan och Oli och jag själv förra året så var jag "buzzin" hela vägen. Väl på plats noterade jag att vattenståndet såg betydligt mer normalt ut än föregående år vilket kändes skönt. Som alltid när jag fiskar att vatten jag inte frekvent besöker så rekade jag sjön noggrant. Det blev två promenader runt sjön innan jag bestämt mig för var jag skulle sitta och valet baserades på att jag spookade karp precis vid land på två platser relativt nära varandra. Perfekt för baitspoon tänkte jag och började gå flera rundor med all packning. "Jag måste fan banta min packning" tänkte jag ännu en gång för mig själv under tiden jag släpade ut tält, säng och hela köret.

Runt Haga växer stor mängd kaveldun, liljor och buskar samt träd.

Jag började leta upp lämpliga platser att mäska och lägga ut betena på och när jag fått ut två av spöna, ett nära land precis till höger om mig och en av öarna, så såg jag en rullning relativt långt ut i sjön. Mitt i vattenmassan. Att fiska mitt i sjön på det viset var inte direkt vad jag hade tänkt mig men samtidigt kändes det dumt att inte lägga mitt tredje spö där efter att ha sett fisk på platsen. Jag chansade och kollade efter hur långt jag kunde skjuta ut mina 16mm boilies med slangbellan. Inte hela vägen men relativt nära landade de betena som kom längst ut. Jag satte på en Ronnie Rig och kastade. Lina som aldrig sett solen blottades på spolen då faktum är att jag väldigt sällan kastar mer än, säg 30 meter.

Hagas ikoniska rad med öar.

När mörkret kom kände jag mig otroligt osäker på mina utlägg. Jag var helt säker på att jag hade trassel, fiskade en halvmeter ner i dyn eller något annat som skulle ge mig ett blankpass när allt var över.
Jag försökte lägga mig relativt tidigt för att kunna överleva att vakna tidigt dagen efter. Vid midnatt vaknade jag av att det tydligen börjat regna och jag tvingades stänga dörr och fönster till bivvyn, trist. Jag föredrar att fiska med öppen front dels för stämningens skull men även för att komma ut snabbare. Det blev rätt svårt att somna om men uppenbarligen lyckades jag för ca 03:30 vaknade jag, helt väck, till en entonig signal från ena larmet. Spöt som låg mitt i sjön!
Jävligt nervös drillade jag hem fisken och när nätet tillslut gick runt den släppte all press jag haft på mig själv. Jag skulle åtminstone inte blanka. Job, fucking done Simon.

Fisken hade vad som föreföll vara lekskador och efter lite meddelanden till Jonas fick jag reda på att de lekt bara 2-3 veckor sedan vilket var senare än vad jag hade föreställt mig. Den fick lite läksalva av mig och efter vägning konstaterades den väga 9075g och nappade på en Mainline Banoffee Popup. För mig spelade egentligen inte vikten särskilt stor roll i sammanhanget. Det viktigaste var att jag hade fångat en fisk i Haga.

Min första fisk från Hagasjön på 9075g

Jag kunde i princip inte somna om ordentligt efter det utan låg mest och göttade mig i min nyfunna självkänsla.

Under dagen mäskade jag ut mer boilies på samma plats och lät sen platsen vila medan jag gick runt och försökte stalka upp fisk runt sjön. Jag hittade ett gäng fiskar varav Koi på 2 ställen. Jag gav dom lång tid men det kändes helt omöjligt att få dom att nappa. Det är verkligen inte lätt att få fisk att gå upp på ytbeten i Hagasjön.

Obligatorisk spöbild

På eftermiddagen var det dags att lägga ut bottenspöna igen och jag beslutade mig för att skrota platsen nära land där jag satt. Jag hade inte sett fisk där mer och jag resonerade som så att jag förmodligen ändå störde platsen för mkt när jag satt så nära så jag beslutade att lägga det spöt i närheten av där jag fick fisk föregående morgon och på så sätt öka mina chanser att få fisk där. Sagt och gjort så åkte en chod ut och gjorde Ronnien sällskap för natten. Jag behöll spöt som fiskade mot ön då det kändes rätt att ha ett bete där om fisk strök förbi.

Kvällen kom, aktivitet var uppenbar på sjön och jag satt och skrev lite med en vän när larmet på det nyss flyttade spöt signalerade. Jag sprang fram och missade tyvärr att justera bromsen ordentligt vilket gjorde att jag drog ut lina från spolen när jag sträckte upp linan. Jag tappade fisken kort där efter.
Grinig som fan på mig själv beslutade jag mig för att sova. Jag hade inte råd att klanta mig, inte här, tänkte jag när jag somnade.
Den andra natten var det bättre väder och jag sov gott trots nederlaget på kvällen.

Klockan 4 vaknade jag igen av ett par pip på ena larmet. Eftersom betestjuvar inte direkt är en grej i Haga gick jag ut och tittade på hangern. Den rörde sig smått men inte så att man säkert kunde se att det var ett napp. Kunde det vara en liner? Plötsligt böjde sig ett helt annat spö som ett u och larmet skrek som en stucken gris. Vad i helvete, tänkte jag och lyfte spöt men upptäckte att det var en fisk som cruisade i ytan precis där linan träffat vattnet. Det var en helt galen linpåsimning helt enkelt. Han precis sätta ner spöt igen när hangern på det första spöt slog i spöklingan och linan började rusa ut från rullen. Precis när jag tog spöt stannade den och det visade sig att den gått in i en buske vid ön. Jag satte full press och insåg att det gällde att få ut den absolut direkt, eller med största sannolikhet tappa den. Efter en tids stum känsla bugade spöt till och den var loss och efter en tids drillning gick fisk nummer 2 in i håven. Helt otroligt, tänkte jag.
Jag blev så uppvarvad av allt att jag till och med satte på en annan sorts popup än den jag fiskat när nappet kom.
Fisken visade sig väga 8700g och nappade på en Ronnie Rig med Mainlines Indian Spice dumbell. Jag kunde fortfarande se massor med bubblor på min mäskplats och det kändes bara helt rätt.

Snygg linjär fisk på 8700g

När fisken var fotograferad och tillbakasläppt var det dags igen och denna fisken kändes lite större. Det var den också och efter håvning och vägning konstaterades den väga 12200g. Den nappade på samma chodspö med en Northern Baits Kriller popup som jag tappade en fisk på under kvällen innan.

Fiskepassets tredje och sista fisk på 12200g

Det blev inget mer än så visade det sig men med 3 landade fiskar och en tappad på 2 dygn var jag otroligt nöjd. Jag kände mig grym och jag var väldigt nöjd med att jag vågat gå efter min magkänsla och satsa på de fiskar som visade sig mitt över dyn under första kvällen. Utan det hade mitt pass förmodligen sett helt annorlunda ut och i bästa fall hade jag fått en fisk andra dygnet. Om jag inte då hade beslutat mig för att flytta för att jag blankat första natten, man vet aldrig.

Ser redan fram emot 2020 och det årets förmodade pass i älskade Hagasjön!

torsdag 11 oktober 2018

Gräskarp 2018

Årets varma del börjar lida mot sitt slut och därmed även dess satsning efter gräskarparna som ju är något extra för mig.

Jag tänkte därför se tillbaks lite på året som gått och helt enkelt se hur resultatet blev och hur jag gjort. Dels för min egna skull men även för eventuellt andra som är intresserade efter att fiska efter denna art.

Fisket började ovanligt sent i år pga en seg vinter som dröjde sig långt in på året. Det var först den 6e maj som jag vid ett besök vid vattnet såg gott om aktiv fisk på ett och samma ställe vilket motiverade årets första mäskning. Dagen efter mäskningen skulle jag tyvärr jobba men efter en vinter av sug på mete kunde jag inte hålla mig från att kolla platsen innan jag åkte iväg för att jobba. Väl på plats höll jag på att smälla av. Jag kunde med polaroidglasögon se massvis med gräskarp på mäskplatsen som stod med huvudet bökandes i gruset och fullständigt ockuperade sig på mäsket. Det såg ut som att hade man haft ett krokbete liggandes där hade det varit omöjligt att misslyckas, verkligen. Tanken att ringa jobbet och säga att jag tyvärr brutit benet helt plötsligt blev väldigt lockande men det var bara att bita i det sura och åka till jobbet.

Den 10e maj fick jag till slut möjlighet att fiska på platsen, äntligen. Tyvärr hade vind helt ändrat sig och jag fick mer eller mindre lägga ut i mörkret eftersom jag kom iväg sent. Det mesta kändes helt plötsligt väldigt icke-optimalt och jag kunde nästan lukta att årets första pass skulle bli ett blankpass.

Plötsligt, strax innan tolvslaget dönar ena larmet entonigt och efter en ganska enkel drillning landar jag årets första fisk som i efterhand också kan sägas blev den största.

En 103cm lång fisk på 14930g att starta året med.

Tyvärr fick jag väldigt dåliga bilder på denna fisken eftersom jag hade kameran helt felinställd under bildserien men jag brydde mig inte så mycket om det helt ärligt. Med en sån här fisk nyfångad känns det mesta annat i livet rätt enkelt.

Helt otrolig början av året i form av en ryggbred fisk på 14930g
Dagen med stort D
3e juni var det dags för nästa pass. Jag hade kvällen innan lagt ut 3 krokbeten varav 2 var på nästan samma plats. Jag hade precis tappat min andra fisk för morgonen och jag var riktigt irriterad på mig själv och situationen i stort. 2 napp på ett pass är långt ifrån vanligt för mig och jag kände så klart att det var kört för denna gången. Helt plötsligt går ett av spöna iväg igen och denna gången landar jag fisken. En uppenbart riktigt stor fisk ligger i håven och jag säckar den direkt för att kasta ut på nytt, det är ju uppenbarligen fisk kvar på mäskplatsen. Samtidigt som jag började göra i ordning för foto tjöt helt plötsligt larmet igen och jag trodde knappt det var sant. En fin men inte lika stor fisk som den förra landades i håven. Min reservsäck blev tvunget att användas och nu hade jag helt plötsligt 2 fiskar ståendes i vattnet väntandes på bilder. Detta hade aldrig hänt mig innan men jag kände mig glad över att jag hade en extra säck med mig när det väl hände. Ut med betet igen och nu tänkte jag att nu måste det ju bli lugnt, dessutom hade jag ju ingen mer säck. Så tänkte dock inte den gräskarp som efter en kort stund ändå plockade upp betet och helt plötsligt blev jag stående med 3 gräskarpar och 2 säckar. Den tredje fisken var uppenbart större än den första och såg garanterat ut att väga åtminstone 14 kilo. Den enda lösningen jag såg var att försöka ha den i samma säck som den mindre gräskarpen ett kort tag så jag tog upp säcken och försökte fösa in den. Tyvärr lyckades jag i detta moment tappa kontrollen över fisken på mattan som lyckades simma ut från mattan och ut i vattnet. Ett annat pass hade jag blivit knäckt av detta men detta var min femte kontakt på en hektisk morgon och även om det var den största av fiskarna så kunde jag inte bli arg över det. Däremot ledde det omedelbart till att jag skaffade en högre matta och flera nya säckar, "just in case".

Ett pass jag aldrig glömmer.

Fisk nr 2 på 10600g
Fisk nr 1 på 13700g
Juli blev en annan historia och de pass jag lade resulterade i att jag fångade ganska många spegel och fjällkarpar men inte de gräskarpar jag var ute efter. 

I augusti blev det bättre igen och den 5e landade jag denna snygga fisk. 
Snygg fisk på 11570g
Min son beundrar samma fisk. Han har varit med på flera av årets pass och tycker som tur är att det är kul :)
Den 12e var det dags igen och då landade jag denna fisk som blev årets minsta och enda under 10kg. 
Årets minsta på 9750g 
Sen dröjde det till mitten av september innan det landades någon gräskarp. En ursinnig fisk som brände fingrarna på mig när jag hade dom över linan. Den visade sig vara en återfångst från flera år sedan och är en av de få fiskar i vattnet som har skolios (krökt ryggrad). Det är samma fisk som syns på omslaget av det sista numret som gjordes av Metemagasin.  
"Curvy" på 13330g
Där tog gräskarpsäsongen slut för mig och jag kan titta tillbaks till ett riktigt lyckat år för mig.

Nu till lite konkret fisketaktik och kuriosa.

Jag har inte lagt särskilt många pass i år men jag har däremot mäskat väldigt, väldigt mycket. I de flesta fall har jag lagt ut mäsk varannan dag, vissa perioder till och med varje dag. För att lyckas med detta har jag 2 st jästunnor från City gross som jäser partiklar i form av tigernötter, fodermajs, foderärtor och duvblandning - hela tiden. Nästa år kommer jag troligtvis köra med 3st för att öka mängden.

Det finns enligt mig en missuppfattning inom karpfisket att partiklar måste kokas för att inte bli farliga. Så är inte fallet. Om jästa partiklar står tillräckligt länge (under högsommar inte särskilt många dagar) så kommer de att bli mättade med vätska och sluta expandera och bli helt ofarliga för fisk och annat att äta. Ska man mäska stora mängder med partiklar är detta nästan ett måste om man inte vill göra något annat än att koka hemma. Det förekommer skilda åsikter kring huruvida effektiviteten är sämre eller bättre mellan jästa eller kokta (endast) partiklar men för egen del fungerar det utmärkt med endast jästa. 

"Never skip pre-bait day" - även om det innebär att du måste mäska i mörkret.
Riggen och betet som stod för samtliga gräskarpar i år.

Taktikmässigt har jag kört vidare på det som fungerade så bra för mig i slutet på förra året vilket är att köra hårt med stora mängder partiklar och genom att fiska med små krokar och tunga blyn (stl 8 krank och 3.5oz Korda COG) betet till samtliga mina fiskar i år har varit plastmajs och tigernöt. Jag har testat andra beten under året om dock sparsamt men det har inte gett något.

En sak jag har börjat med i år som jag inte kört innan är att vässa krokarna. Jag skaffade mig ett krokvässarkit från Nash i början på säsongen och har sen dess vässat alla krokar jag fiskat med. Givetvis är det svårt att veta hur det hade gått om jag inte gjort det men jag kan ärligt säga att jag kommer få svårt att fiska med icke-vässade krokar igen. Det är sån skillnad i skarphet på spetsen. Nackdelen är att det tar lite längre tid att göra riggar och att krokarna blir slöa efter att du använt dom pga korrosion men en bra grej är att det går snabbt att skärpa upp dom igen. Många av de fiskar jag tagit i år har varit på "gamla" riggar som jag fått vässa upp igen för att de blivit slöa. Det går fort och fungerar hur bra som helst.

Förra året tappade jag 2 fiskar på chod innan jag tog min riktigt stora på nästan 16,5kg. Båda dessa rätade krokarna och det är efter detta jag har börjat ändra mitt tackel för att göra krokning så lätt som möjligt i gräskarparnas hårda och sega mundelar. Det innebär kortfattat väldigt vassa krokspetsar som lätt penetrerar, och tunga blyn som ger det hårda stoppet som behövs för att den ska tränga in direkt innan fisken börjar ruska på huvudet. Om kroken bara sitter i krokspetsen när en gräskarp börjar ruska så rätas kroken omedelbart!

Nästa år väntas tillökning i familjen igen så vi får väl se hur mycket fiske det blir av då men jag ska försöka fiska så många pass som möjligt. Det är ett bra sätt att komma iväg med vår son Charlie också så att min sambo Sara får vara lite ifred med bebisen som kommer i mars.

Tack för läsningen!
/Simon


söndag 13 augusti 2017

Nytt PB på gräskarp samt vägen dit

Jag har inte uppdaterat på ett tag men morgonens fångst känns mer än värdig ett inlägg. Det är trots allt fiskar som denna som hela bloggens namn egentligen handlar om.

Jag tänkte börja med att gå tillbaks lite och direkt berätta om hur jag gjort för att fånga denna fisk.

I mitt vatten där jag fiskar har jag flera år varit kraftigt begränsad av exceptionellt tung växtlighet och även haft stora problem med fåglar.
För att försöka fiska något så när effektivt i det eutrofa vattnet har jag på senare år ibland mäskat och fiskat med hjälp av kajak för att få ut beten där jag med ögat eller ekolod kan se att botten är fri från växter. Det har hjälpt mig mycket och jag har lärt mig en hel del om mitt vatten och framförallt har det fått mig att inse att fri botten näst intill inte existerar. Vilket gör det ännu svårare att inte lägga betet i 1,5m hög vattenpest om man hade lagt ut från land.

Ett sätt att kontrollera botten där man mäskar/fiskar är att använda kajak eller båt.

Nackdelen med att använda kajak eller båt är det extra jobbet/mecket med att ha med sig en sådan varje gång man ska fiska eller mäska. Det gör det mer tidskrävande vilket för mig är detsamma som att det inte blir av alls lika ofta som man velat. Dessutom är det ett helvete att lägga ut sina krokbeten från kajak om det blåser lite mer än man hade önskat.

Ungefär här var jag i min problematik, denna sommaren 2017.
Jag ville förändra något så att jag kunde mäska betydligt oftare men ändå veta att jag mäskade på en vettig plats och jag ville kunna se om mina beten försvann eller inte utan att använda båt.

Lösningen för mig var att hitta ett av vattnets få lämpliga platser där botten är tillräckligt gles från växter samt grund nog för att mäska, med torrdräkt.

Så jag har i snitt varannan dag eller så, mäskat genom att vada ut på den platsen jag fiskat. Jag har samtidigt kunnat kontrollera hur mycket som funnits kvar (mer eller mindre inget, någon av gångerna för övrigt) och även för haft möjligheten att för hand rensa en del växtlighet som skulle kunna störa eventuella napp eller drillningar så gott det går.

Mäsket jag använt har bestått utav en blandning av jästa ärtor, fodermajs samt tigernötter plus hästpellets från granngården.
Jag har mäskat lite mer än 1/3dels jäshink från City Gross (rymmer 35l) per tillfälle i rena partiklar och pellets utöver det. Det blir rätt mkt mäsk på 2 spöplatser kan man tycka när man ser spannen jag har med mig ut men som sagt, det är inget kvar nästnästa dygn. Jag tror i ärlighetens namn att det mesta är borta inom ett dygn.

Så här har jag gjort ett tag och det är busenkelt för mig att bara dra på mig en torrdräkt och gå ut.
Hur har då fisket gått?

Jag har hittills fiskat 3 gånger (nattpass) med 3 spön. 2 av spöna har jag fiskat med chodrig och 1 har jag fiskat med leadclip och bottenbeten med kort mjuk tafs.
De 2 spöna med chod har jag fiskat där det kan vara svårast att kasta ut på rätt plats under natten om jag skulle behöva lägga om, vilket händer p.g.a braxen och sutare (samt gräskarpar).

Resultatet av de 3 nätterna blev som följer:

1a: 3st gräskarpar landade och 1 tappad pga rätad krok. (vikter:  7800g, 6520g och 7200g)
2a: 0st gräskarpar landade och 1 tappad pga rätad krok.
3e: 1st gräskarp landad och ingen tappad. (vikt: 16481g)

Det tappades alltså fisk som jag upplevde stora både första och andra passet. Båda var på Kordas Krank Chod (fiskad på chodrig) och jag blev efter andra gången rätt grinig över hur det kunde hända. Jag har annars mycket god erfarenhet av Krank till fiske efter vanliga karpar, dock bara av den vanliga modellen och inte chod.

De 2 krokarna som rätades.
De gräskarpar som landades kom både på bottenbeten med tigernöt och plastmajs samt på chodrig och 12mm mainline popup (banoffee)

Hur som helst rensade jag bort alla kvarvarande chodrigs gjorda på denna krok och fiskade vidare med andra krokar. På ett av spöna behöll jag bottenbeten med en liten stl 8 krok och kort tafs.

Så igår åkte jag på mitt 3e pass med färska chods och nytt självförtroende. Jag skulle inte tappa en fisk till hade jag tänkt. Jag insåg pass nr 2 att jag inte har råd med det eftersom den jag tappade då uppenbarligen var min enda chans det passet.

Kvällen kändes i ärlighetens namn inte särskilt het. Det var mindre aktivitet än jag haft de 2 tidigare turerna när jag la mig i sovsäcken. Jag hade fram tills dess fått en braxen och jag var rätt inställd på att jag skulle få ett likadant braxenrace som jag råkade få passet innan vilket inte direkt gör en pigg dagen efter.

Så blev det dock inte och jag fick ingen mer braxen utan istället strax innan kl 6 på morgonen får jag ett par snabba tjut på larmet och jag går ut ur mitt tält. Nappet påminde om när sutare tar beten med tunga sänken och jag tappade snabbt humöret innan jag sträckte mig efter spöt och vrider bromsratten för att ta hem den. När jag vevar ett par tag svarar sutaren med att dra iväg flera meter lina på någon sekund och sen var det igång. Det var uppenbarligen ingen sutare.

Jag såg vid första håvningsförsöket att fisken var märkbart tjock även om jag inte tyckte den såg så lång ut. Det blev ett par sådana försök för övrigt och innan jag lyckades håva den hade den gått rakt in i växtbälten och under linan till spöt bredvid. I håven såg jag att den var helt otroligt tjock.

Jag kände mig tvungen att väga den omgående bara för att veta vad jag hade att göra med.
Någon minut senare stod jag och tittade på en LCD som liksom i The Matrix ändrar siffror men tillslut låser sig på 16481g.

Jag fattade ingenting och fick väga om för att försäkra mig om att jag inte gjort något tokigt men vikten stämde mycket riktigt.

Lyckan blev fullkomlig total när jag inser att jag slagit ett 5 år gammalt personbästa med över 1 kilo. Jag ringde direkt min sambo som jag givetvis väckte. Till en början trodde hon att jag hade råkat ut för något, eftersom jag grät av lycka när jag förklarade att hon måste komma så snart det går och ta med sig vår son.

En stund senare kom hon med nyvaken 1åring och frukost till oss alla och vi började ta en jävla massa bilder samt mäta fisken.

Måtten var 102cm längd och 69cm omkrets vilket är helt otroligt för en fisk med denna vikt. Som jämförelse kan nämnas att min tidigare bästa gräskarp på 15350g var 107cm lång och den tyckte jag då var helt galet tjock. Denna var tjockare dock och hade en bredd över större delen av kroppen som var något helt extra.
En fullkomligt magnifik fisk!




Bredd i dess riktiga mening!
Jag var över molnen och kände mig som en kung. Jag hade äntligen slagit mitt tidigare personbästa efter 5 års hårt försök att göra så. 

Fisken tog på spöt med bottenbeten, en liten stl 8-krok med en liten tigernöt toppad med ett litet korn fejkmajs. Riggen låg på botten men majsen svajade lite av vattnets rörelser. Ironiskt nog var kroken en Korda Krank (ej chod) som jag helt enkelt bara missat när jag sållat bort riggar. Det känns helt otroligt att man kan fånga sådana här fiskar på ett så litet krokbete och liten krok när det bokstavligt talat ligger tusen partiklar på botten som ser precis likadana ut.

Riggen som tog den stora (och en del av de mindre!)
Nu sitter jag hemma och går igenom alla bilder och intryck från morgonen. Jag är fortfarande rätt tagen och jag kommer aldrig glömma denna fisken. Det vet jag eftersom jag levt väldigt länge genom många blankpass med min förra 15-kilos i ryggen.

Fiskar som denna är roten till varför jag fiskar och framförallt varför jag envisas med att fiska gräskarpar. En fiskart som en del fnyser åt, inte förstår sig på varför man vill fiska efter eller helt enkelt bara aldrig haft ett möte med. Jag får 110% laddat motivationsbatteri på en sån här fisk och nu är det få saker som kommer få mig att fundera över att lägga ner och syssla med vad vet jag, virkning eller liknande.

Den tanken har jag haft mer än en handfull gånger. Kanske inte om virkning men ni förstår nog.

Jag vill passa på att tacka alla som uppvaktat min fångst i sociala medier. Det betyder mkt mer än när jag fyller år kan jag säga (särskilt när jag fyllde 30).

Jag kommer att fortsätta fiska vidare på det viset jag gjort under denna sensommaren/hösten ut för att se vad mer som går att få ut av det och sen är det dags för något annat roligt igen!



Tack för denna gången!
/Simon



fredag 12 augusti 2016

Kall natt i klubbsjön

Ibland när man sitter vid vattnet infinner sig känslan av att man under rådande förutsättningar inte kan misslyckas. Det "luktar" fisk, i detta fallet karp. Det gjorde det mitt senaste karppass.

Igår på jobbet velade jag mellan att fiska karp i natt, eller inte. Jag hade mäskat ett swim i klubbsjön ett par dagar tidigare men ganska stor kvantitet beten men såg på väderleksrapporten att det skulle bli för årstiden riktigt kallt under natten. Ner mot 3 grader. 

Jag velade mellan att flytta fram passet och att utnyttja min mäskning. Bestämde mig för det sistnämnda.

Jag intog en snabb pizza direkt efter jobbet och åkte med lastad bil till sjön i god tid.
Väl framme insåg jag snabbt att jag hade mkt fisk inne på mäskplatsen som verkade äta på det jag mäskat ut ett par dagar innan. Jag dröjde inte allt för länge med att få ut mina tre spön med endast krokbete och methodmäsk klämt runt sänket. Sen började en kväll kantad med fisk som betade på mäskklumpen och linpåsimningar om vartannat. Det bubblade jacuzzi över två av betespositionerna och det kändes verkligen som att nappet bara måste komma. 



Natten och kylan anlände och nappet kom aldrig och jag tog reträtt i min sovsäck för natten. Jag vaknade flera gånger under natten av fisk som antingen simmade på linan eller buffade på sänket men natten förblev fisklös. Ca kl 4 på morgonen och kände jag att något inte stämde. Med så här mkt aktivitet runt och på betesplatsen borde jag fått napp. Den härliga känslan av att tvivla på sina riggar infann sig då jag såg tidsfönstret för fisk sakta försvinna för mig under ett pass med stora möjligheter. Jag bestämde mig för att knyta nya riggar och ändra mitt tackel.

Mitt under tiden jag knöt första tafsen kom så klart ett riktigt screaming take på det ena av de spön som haft gott om kontakt tidigare. Fisken drog runt ett tag och städade swimmet på näckrosor innan jag kunde håva den ganska så enkelt.

Fisken säckades för förberedelse av foto och för att få klart tafsar och nya utlägg.

Tog ett par selfies med fisken något senare och efter att ha vägt den kunde jag också konstatera att den var uppe på ny toppvikt vilket alltid är roligt att se.

Vikten fastställdes till 10,4kg 


Jag fiskade vidare resten av morgonen men det blev inget mer efter detta. 
Jag var dock nöjd ändå!

fredag 6 maj 2016

Årets 2 första pass efter gräskarp.

Nu när värmen äntligen kommit har jag börjat ta tag i det fisket som kanske ligger mig allra varmast om hjärtat. Dvs fisket efter gräskarp.
Förra året var ett totalt fiasko för mig och jag lyckades inte landa en enda normalstor gräskarp på hela året. Där jag bedriver mitt fiske blir det varje år svårare och svårare att dels få hugg och även landa fisk. Så svårt att det många gånger känns omöjligt. Samtidigt blir också fiskarna större vilket gör att jag trots motgångarna blir ännu mer sugen på att fiska vidare då drömmen om det absoluta monstret hela tiden föder gnistan som behövs för att köra ännu ett pass.

Så kom som sagt första passet. Jag lade detta 16e April. Tanken var att passa på att lägga lite tid innan de mesta växterna kommit upp i vattnet eftersom det är rejält övervuxet varma delen av året. Chansen att få fisk kändes mer eller mindre minimal. Det var mest skönt att komma ut och damma av karputrustningen för året. Ni som fiskar karp vet hur jag menar.

Jag hade mäskat 2 dagar tidigare med jästa fodermajs och tigernötter från förra året. På dessa platser lade jag ut mina 3 spön. 2 av dom fiskade jag med chod rig och den sista av dom fiskade jag tillsammans med WaterWolf (kamera) och en tafs med 2 plastmajs.

Gick och lade mig i tältet rätt snabbt efter utlägg då det var kyligt ute. Efter nästan ingen tid alls, kanske 45 minuter skriker ena larmet och vänsterspöt står i en båge.

Helt otroligt tänker jag och kan inte riktigt greppa att det är fisk så snabbt.

Mycket riktigt och det är inte ens en bifångst utan faktiskt en gräskarp. En lite mindre fisk men ändå rätt fisk. Det kändes riktigt bra att så tidigt på året fått en på första passet. 

Liten men naggande god?
Fisken tog på chod rig och satt perfekt krokad.

Med denna fisken i bagaget var jag redan mer än nöjd med passet och natten och morgonen som kom gav inget mer. Det gjorde mig inget. 

Så igår var det dags igen. Vädret har varit ordentligt varmare hela veckan och det lät "guldläge" när jag kupade handen över örat och lyssnade efter fiskegudarnas röster.

Under veckan förmäskade jag 2 gånger med partiklar och boilies och under ett av besöken såg jag den största gräskarp jag någonsin skådat. Jag vågar knappt gissa vad den fisken väger. Den gav mig frossa för resten av dagen sen. 

Väl på plats under torsdagen när jag kom fram till mitt fiskepass lät jag det mesta av utrustningen vänta i bilen och jag begav mig ut på lite rörlig stalking. Jag hittade flera platser med aktiv fisk och fiskade på en av dessa. Dom var medgörliga och verkade inte skrämmas allt för lätt och det kändes faktiskt möjligt att det skulle kunna bli något men tillslut blev det uppenbart för mig att fiskarna fullständigt synade min bluff och de ville helt enkelt inte ta krokbeten.

Lite halvknäckt gick jag och smällde upp tält och placerade ut tre bottenspön med samma riggning som förra gången. Sen kom natten, frosten och morgonen.



När det mesta av den heta morgontiden förflutit kändes det över men jag körde vidare ett tag till och till slut kom ett sent napp runt 10-11 med en fisk som kraftigt tryckte högerspöt utåt. Spöt med kameran.

Flög ut ur tältet och plockade upp fisken. Fast fisk och jag kände att den var bättre rätt så omgående. Efter 4-5 landningsförsök kunde jag efter några nerviga moment dra den över håven och sluta nätet om fisken. Stark lättnad infann sig och en tysk familj som beskådat drillningen kom nyfikna fram. Jag bad pappan hjälpa mig med bilder vilket tyvärr var ett misstag men så är det när man ber okända om foto :) ibland blir det bra och ibland blir det som idag när nästan alla bilder blev rent skräp.

Fisken fotades, vägdes och konstaterades vara 9,23kg på 92cm. 





Waterwolf med riggen som tog fisken. 

Tyvärr visade det sig att batteriet i Waterwolfen tagit slut innan fisken nappade så jag har tyvärr inte film på det. Det var ändå skönt att se att det faktiskt gick att få fisk med kameran så nära betet för jag har varit lite nervös för att de skulle spooka eller undvika beten som låg så nära kameran. Det verkade ju gå iallaf.

Efter 2 pass gjorda utan blankpass känner jag mig hur som helst mer än nöjd och året kunde inte börjat mycket bättre. Jag är fortfarande skakis efter att jag såg den stora fisken under mäskningen och lyckas jag någon gång att landa denna fisken kommer jag nog att ta av mig hatten och känna mig nöjd med detta fisket men det får bli en annan gång.

söndag 11 oktober 2015

Givarfäste till kajaken - V2

Min senaste lösning för givaren till ekolodet i kajaken har varit att limma fast givaren på insidan av skrovet med silikon. S.k. genomskrovslösning. Det är ett smidigt vis att "få undan" givaren och alltid ha den med i kajaken på ett problemfritt vis. Detta förutsätter att allt sitter som det ska. Jag har länge varit missnöjd med signalen mitt ekolod gett och haft stora problem med att se exempelvis min jigg på ekolodet när jag vertikalfiskat. Det, och givarens placering har fått mig att se mig om efter en annan lösning för givaren.

Eftersom jag säljer RAM  på mitt jobb föll det sig naturligt att se åt denna tillverkare. Jag är sen tidigare mycket nöjd med de RAMdelar jag använt mig av på kajaken. Det är verkligen hög klass på denna lösning för fästen.

Comstedt säljer ett givarfäste byggt med RAMdelar och ett riggrör för elmotorer (tror jag det är från början iallaf). Det är ett rejält fäste med C-kulor och röret känns inte som att det kommer att flexa eller gå av direkt.

Nog om fästet.
Först behövde jag bli av med min gamla givarlösning. Eftersom den sitter fastlimmad mot skrovet misstänkte jag att det skulle bli bökigt men inte så bökigt som det skulle visa sig. Det var verkligen slitsamt att få loss min givare. Jag tror säkert att det finns enklare vis än andra att göra detta på men jag skar min loss med rakbladskniv bit för bit och tillslut lyckades jag dra loss givaren. Det var ännu svårare att få loss silikonet från givaren sen och jag gjorde likadant där. Skar bort så mycket jag kunde och sen när det var tillräckligt tunt drog jag loss det som en hinna runt givaren. 

En sak jag direkt noterade när jag fick loss givaren var hur misslyckad min montering varit. Det var världens största luftficka som täckte större delen av givaren vilket så klart gör signalen dålig. 
Underbar luftbubbla?

2 koppar kaffe, slit och tid.
Nu till det roliga med nya saker! 

Eftersom min kajak inte har någon flat yta i nosen (och det är där jag vill ha min givare) så har jag först fått göra mig en platta att montera kulan på. Jag har skurit en ungefärlig form av kajaken från en skärbräda och sen skruvat fast den med 4st rostfria skruvar. På insidan sitter brickor och självlåsande muttrar. Jag har även silikonat skruvdragningen med Marine Goop. Innan jag skruvade fast plattan mätte jag upp var min kula skulle sitta och monterade den med 3 skruvar och brickor samt självlåsande muttrar. Eftersom min kajak är lite skålformad i fronten får dessa muttrar plats på insidan av plattan utan att trycka emot skrovet.

Testmonterar riggen.
Ser bra ut.
Jag har sen monterat röret på ramfästet så att röret följer nosens vinkel ner. Tanken med detta var främst att det skulle vara enkelt att se till att den satt likadant monterat varje gång (RAM är trots allt en tredimensionell lösning) samt att det skulle påverka kajakens gång mindre.

Jag har tagit hänsyn till denna vinkel när jag sen vinklat in givaren på pucken längst ner på fästet.



Färdigt!



Går enkelt att vända på.


Än så länge har jag inte gjort av sladden någonstans. Jag ska först och främst testa detta på sjön en gång eller så för att bilda mig en uppfattning av hur väl detta fungerar. Sen kommer jag att borra ett större hål i närheten av fästet och dra in sladden på insidan av kajaken så att den kommer upp vid ekolodet.

Jag har ju gjort en del åverkan på min kajak i och med detta ingreppet. Och detta på ett ställe som är ganska utsatt för vatten. Det är så klart viktigt att man ser till att inte strunta i silikon osv när jag gör en sån här installation då det kommer att slå vågor över detta många gånger. Jag ser annars inget stort problem med den åverkan jag gjort. Det finns massor med saker man kan ha i fören på en kajak. Lanternor exempelvis. Det är en del av tanken med att ha en platta där också att lättare kunna montera andra saker i framtiden. Skärbrädan är förmodligen inte det bästa materialet för att göra något sånt här men det sitter stabilt för stunden. Skulle detta visa sig fungera bra kan det mkt väl vara så att jag byter ut det mot en metallplatta eller liknande i framtiden. Borrhålen kan ju användas igen.

Nu återstår bara att se hur väl detta fungerar!

/Simon

tisdag 30 juni 2015

Karppass med kollegan och nytt PB!

Tyvärr får jag inte så mycket möjlighet att fiska med mina kollegor som jag skulle vilja men i natt hittade jag och min arbetskamrat Jakob en lucka att lägga ett karppass på. Direkt efter jobbet stack Jakob hem och packade inför fisket och tillsammans begav vi oss sedan till sjön vi skulle fiska i. Tyvärr kom vi fram lite väl sent och vi tvingades båta ut betena i mer än bekvämt mörker.

Jakob skulle fiska sina tre spön ganska nära vilket för sjön är normalt och jag körde på min sida likadant bortsett från ett spö som jag fiskade långt bort på motsatt sida nära land i en liten vik.

I väntan på leverans från Northern Baits i butiken hade jag fått en påse prover från Fredrik Mangotsson och på denna plats användes dessa (krillers) för att dra in fisken. På håret satt en Kriller 18 mm toppad med en halv rosa pop-up som jag fiskade "KD-style" på en Korda Krank stl 4. Jag har mycket hög tro på dessa krokar och de har än så länge levererat bra för mig, särskilt i detta vattnet och fiskad på detta vis. Riggen var en simpel Kombi-rigg med mjukt tafsmaterial kopplat till stiff bristle filament (ESP) med lite tungstensputty på knuten. Relativt enkel rigg som har fungerat bra för mitt fiske. Riggen drogs genom en PVAstick med krossade boilies och direkt innan jag slängde i betet strök jag på en liquid från Northern Baits som heter Krillicious. Det luktar F.A.N men det är ju också vitsen. 

Strax innan vi lade ut betet skrämde en karp som stått bredvid oss ett tag, livet ur oss genom att plaska ordentligt i ytan precis bredvid båten så det var med stort hopp vi rodde tillbaka till lägret.

Kvällen fortlöp med extremt mycket fladdermöss som skapade singel-pip i både mitt och Jakobs alarm men när morgonen kom hade ingen fisk behagat nappa under natten. Jag hade lite granna räknat bort chansen till fisk när det plötsligt piper i 2 larm samtidigt bara en kort stund och sen slutar. Hade detta hänt under natten hade jag förmodligen inte reagerat p.g.a fladdermössen men i ljuset är det något annat. Jag tittade på spöna och såg att ena spöt stod i en båge. Plockade snabbt upp spöt men kände att jag satt i botten, konstigt nog ganska nära mig. Vi insåg direkt att vi inte skulle kunna landa något från land i detta läget så vi begav oss ut i båten och kunde konstatera att linan hamnat i en undervattensgren som vi inte lagt märke till i mörkret. Jag förbannade situationen och trodde då att möjligheten var körd men tillslut lyckades vi komma loss från grenen och linan fortsatte bort mot andra sidan där vi lade ut betet. Väl där borta satt vi fast i nästa snag. Denna gång ett näckrosbälte men efter en stunds tålamod med spöt nära näckrosorna lyckas vi skära/lirka oss ut genom näckrosorna med fisken. Väl ute i fritt vatten kände jag ganska snabbt att det var en bra fisk och den gick ett bra tag nära botten innan vi kunde få ett läge att håva den. När Jakob slöt håven om fisken såg vi att vi kunde räkna med åtminstone 10+. 

Väl på land och vid vägning och mätning samt foto kunde vi konstatera fiskens vikt till 14,712g fördelat på en längd om 81cm och omkrets på 78cm. Fiskens mått var helt enkelt breda, minst sagt!


Efter ett par bilder fick fisken vila i en vik innan den fick pila iväg på nya födosök!

Detta blev ett nytt PB för mig, nuvarande Sjörekord i vattnet och extra kul var det ju att få fisken på ett mycket lovande bete som snart anländer vår butik.

Det blev ingen mer fisk för oss men vad gör det efter en sådan nagelbitare med lycklig utgång!


/Mvh Simon