Midsommar i Hagasjön

Midsommarhelgen spenderade jag i sedvanlig ordning ensam vid vattnet. I år blev det Hagasjön i Aneboda, ett av mina absoluta favoritvatten.

På fredagen hade jag en kort arbetsdag men efter det bar det av till småländska höglandet. Direkt när jag kom fram hittade jag en massa ytaktiv fisk på ena sidan av sjön där vinden legat på hela veckan och eftersom jag inte såg aktivitet någon annanstans beslutade jag mig för att jag skulle fiska där.

Medan jag hungrigt åt lite mackor innan jag började packa ur bilen så testade jag för skoj skull att slänga lite limpa i sjön för att se om något mot förmodan skulle gå upp.

Till min förvåning gick det upp fisk innan jag hann äta färdigt och snabbt stack jag för att packa upp en 9fotare med krok och en brödbit. Inte särskilt långt efter utkast sög en fisk in brödet utan att tveka och efter att ha krokat den upptäckte jag att jag bara hade satt på ena delen av det tvådelade håvskaftet. Det var därför bara att drilla och håva fisken med skorna under vattnet. Till min förvåning var det en gräskarp vilket jag verkligen inte hade förväntat mig. Kul ändå med en gräskarp från ett nytt vatten men framförallt skoj att ta en fisk på ytan. Det var väldigt längesen jag gjorde det. Några andra som blev otroligt glada för min fångst var flugorna och de kom i otroligt antal när jag hanterade fisken på mattan och höll sig sen kvar vid mig resten av dagen i princip.

Gräskarpen vägde 11025g och var tro det eller ej min första gräskarp som inte är tagen i mitt "hemmavatten".

Passade för skoj skull på att fota på 300mm. Sällan jag tar chansen att göra det på fiskbilder.

Efter denna fisken var det inga fler som ville gå upp vilket kanske inte är så konstigt efter all uppståndelse. Därför började jag att bygga nattens läger en liten bit bort på en plats som tillät mig att fiska nästan på samma område som jag innan hittat all fisk på. Jag visste att det skulle komma regn någon gång under kvällen eller natten så jag ville verkligen få upp det och all packning i tid för att slippa bli stående med det i full nederbörd. Efter att tält och alla spön var utlagda blev det äntligen dags för midsommarmiddag. Magen skrek verkligen efter det.

Swim nr 1 som jag tror att det kallas? Härifrån kunde jag fiska på de fiskar som jag såg till höger men samtidigt ha ett lite bekvämare swim att tälta i och kasta ifrån. Detta blev min fiskeplats resten av helgen.

Kvällen blev händelselös vad gällde napp men det hade varit gott om aktivitet i området hela dagen och kvällen så jag hade goda förhoppningar om natten.

Betena lades lite spritt på ställen som kändes heta och mäskningen skedde endast genom att sprida boilies över hela området med kaströr. Jag tänkte att det kanske skulle få dom att verkligen söka efter betena och sen skulle krokbetena ligga strategiskt placerade. Ett "snikspö" betat med 2 tigernötter med en skopa tigernötter över placerades dock ut på en plats precis vid land lite till höger.

Både kvällen och morgonen bjöd på episk solned/uppgång och det är svårt att somna om i tältet kl 4 på morgonen när det ser ut så här:

Ca en timme senare pep det till på snikspöt och efter att fått vada ut för att lirka loss en fisken ur ett stycke gräs så håvade jag denna lilla krabat.

Fisken hade ett ärr från någon gammal skada mellan högra bröst och bukfenan 

Inget mer hände den morgonen. Björn Gustavsson kom förbi och tjötade en stund och han verkade också tagit med sig regnet som skulle visa sig hålla i sig hela vägen till kl 4 på morgonen dagen därpå. Undertiden han var på plats tänkte jag att jag misslyckats med mitt spridda boiliefiske men eftersom jag fått på tigernötter ville jag ändra taktik lite. Därför blandade jag boilies med mer tigernötter och spoddade ut på 2 av platserna. På det ena spöt bytte jag bete till tigernötter dessutom. Det andra fick behåla samma popup som innan och det tredje spöt lät jag ligga kvar då det kändes som att det låg bra och det lät mig sprida chanserna lite. Ibland är det helt rätt att bara låta ett spö ligga flera dar.

Regnet var imponerande långvarigt och hårt så tyvärr blev det ihopkurat i tältet resten av dagen och natten. Inget hände på natten för övrigt men på morgonen hade åtminstone regnet upphört och det kändes lite hetare igen. Jag har dålig erfarenhet av regn i mitt karpfiske men däremot tycker jag det brukar vara bra strax efter hårt regn och mycket riktigt, kvart i 8 nappade det lite skumt på mittenspöt över spodmixen och jag trodde först det var ännu en mindre karp men även denna visade sig vara en av sjöns gräskarpar. Denna gången mindre och endast 6kg tung. Inte riktigt vad jag var ute efter men det kändes bra att fisket var lite bättre iallaf. Om gräskarparna äter så gör säkert de vanliga karparna med det tänkte jag.

Ännu en gräskarp

Sagt och gjort, när jag lite försiktigt hade börjat att plocka ihop mina saker så fullkomligt smälte det iväg på högra spöt som jag lämnat kvar sen i fredags. Spöt stod som ett u när jag kom fram till det och denna gången var det helt uppenbart att det inte var en gräskarp eller en liten karp. Jag fick snabbt kontakt med den och fick bort den från de näckrosor den hade nappat bakom. Den gick upp i ytan och visade sig och sen märkte jag att den började gå iväg mot ett annat näckrosbälte till vänster. Jag satte hård press men upplevde inte att jag kunde stoppa den så jag drog åt bromsen på rullen ett extra klick för att hindra den att simma bakom näckrosorna och strax därefter kände jag att pressen slackade. Fisken var borta och tomheten kom som en käftsmäll. Det var helt uppenbart för mig att det där var en av sjöns bättre fiskar och det kändes förjävligt rent ut sagt. Jag har aldrig fått någon riktigt bra fisk i Hagasjön och där hade jag min chans kände jag. Linan gick inte av eller något utan kroken tappade helt enkelt bara fästet. Förmodligen hade jag tappat den oavsett om jag ändrat bromsen eller inte. Jag intalar mig det iallafall. Den satt nog bara för dåligt.

Efter detta förblev larmen tysta men inte långt senare packades bilen klart och hemgång väntade.

Allt som allt är jag supernöjd med helgen. Jag har fler blankpass än motsatsen i Haga och med 3 fiskar om dock kanske inte av kalibern man åker dit för så är det svårt att vara missnöjd. 4 kontakter på 2 nätter är bra i vilket vatten som helst tycker jag. Det är surt bara att precis det nappet jag hade velat kamma hem en landning på visade sig vara det som skulle bli stolpe ut. Men det går fler tåg och jag gjorde nånting rätt åtminstone.

Tack för denna gång! 

Fiskeåret 2023

Nu är snart året över och då kan det vara lite roligt att se tillbaka till det fiske man haft. 

Generellt sett har det varit ett ganska fiskefattigt år. Jag har inte fiskat lika mycket som de senaste åren men jag har fiskat lite mer i nyare vatten. Det var också lite av planen med 2023 för mig. Att fiska mer i nya vatten och variera mitt fiske mer än jag gjort innan. En del av de sakerna jag hade tänkt fiska blev aldrig av, som alltid men ett mål jag hade och som jag ändå tycker jag lyckades med var att ta en lite större skånsk fjällkarp. Den kommer längre ner sen. 

Fiskeåret började hur som helst i mars med att fiska vandrande kustid i Blekinge med min gamla kollega och kompis Jakob. 

Det var rätt längesen jag fiskade id och tidigare har jag bara gjort det i Läckebyån norr om Kalmar. Fisket var rätt segt när det kommer till de större fiskarna men mellan vadandet i ren gyttja lyckades vi ta några hyfsade fiskar åtminstone. 

Största för mig var denna slitna fisk på 2795g. 

En av Jakobs fiskar. Jag minns inte vad den vägde.

I april gjorde jag första feederpasset för året på färna. Jag och min son Charlie fiskade i Helige å i Gemla och grabben tog sin första någonsin vilket var väldigt roligt. Han blev mycket stolt över den. 

Charlies första färna.

Charlie ville gärna testa att ta fiskbilder så han fick fotografera en av mina ;). 

Det blev inget av särskild storlek i vanlig ordning. En av mina "drömfiskar" är faktiskt en regfärna från Helige å men det känns otroligt svårt att lyckas med det. Jag har än så länge aldrig lyckats ta en enda. Det är en fin å att fiska i och rätt så gott om fisk men topparna är tyvärr inte där. Kanske 2024 ;). 

I maj åkte jag tillbaks till Helige å och fiskade färna igen. Fick otroligt mycket fisk och hade ett riktigt roligt fiske men tyvärr uteblev topparna återigen och det var lite granna sista rycket för att försöka ta en innan lek. 

Bottenmete med räka och bröd var melodin.

Fick rasta centerpin en del med.

Tyvärr slutade detta passet på sämsta sätt. På vägen hem fick jag samtal från ordförande i den förening som sköter om det vatten med gräskarp vi har hand om. Det låg döende fisk längs stranden och det blev tyvärr ett fenomen som blev alldeles för vanligt förekommande hela våren i princip. Vi förlorade ett gäng fiskar på detta sätt och vi vet än idag inte exakt varför de dog även om det finns teorier. Jag är faktiskt ganska nervös över hur vintern och våren kommer visa sig för 2024. Om det kommer ske igen eller inte. Jag hoppas verkligen inte det.

Hyfsad fisk som tyvärr gick vidare.

I juni la jag ett pass på gräskarp för att visa mina 2 kollegor Ville och Erik hur det går till. Vi blankade så klart men det var mysigt ändå. 

Stor och liten.

Resten av juni och juli bestod fiskemässigt i princip bara av karpfiske i skånska eller småländska vatten. Ibland ensam och ibland med barn. 

Stressad pappa avnjuter kaffe.

Även midsommarafton firades bakom spöna enligt tradition. På samma plats som bilden ovan men det blev ingen fisk det passet heller. Faktum är att i det vatten dessa bilder är tagna har jag inte tagit en fisk på många år. Einstein hade troligtvis kallat mig en idiot för att försöka vidare. 

Midsommarmiddag

I juli var det dock bra fiske i systersjön en bit bort och Charlie som jag hade med mig ett pass fick sin första landade karp. Han hade oturen att tappa en precis vid land förra hösten så det var superskoj att se han äntligen få sin första. Jag drog även till med nytt sjörekord med en fisk jag fått lite för många gånger nu. 

Charlies första karp. Ingen ful direkt om jag får säga det själv.

Det blev även ett snabbt blankpass på gräskarp i juli. Jag fiskade inte mkt efter dom i år. Bara ett par sporadiska pass. 

I juli bar det också av till de skånska skogarna i jakten på en stor skånsk fjällis. 

Ett skepp kommer lastat

Jag trodde jag åkte mot 3 dagars lugn och ro med eventuellt typ ett napp men det skulle visa sig bli något helt annat. Det första var att mitt tält gick sönder vid uppfällning. 

2 gånger hade jag tyskar som rodde runt på sjön framför mig. En gång rodde det till och med fram en person och undrade var mina linor var. Han verkade inte fatta alls att mina linor låg i en solfjäderform typ 100-200m ut. Första dygnet fick jag en mindre fjällis som gav mig rätt gott om självförtroende. Det kändes hett. 

En liten glupsk fisk plockade upp betet bland stora vassa stenar på botten.

Andra dygnet dock blev total skräckblandad förtjusning. Tyvärr fick jag världens feber och illamående men trots det lirkade jag upp 2 stycken karpar trots att jag knappt pallade med att sätta mig i båten när det nappade. Jag var på riktigt lite rädd för att jag skulle hamna i vattnet för att jag inte hade orken och klarheten i huvudet. Jag är glad att jag gjorde det dock för jag blev belönad med ett av årets mål och sen ännu en "10a". Hade det inte varit så att jag fiskade på ett ställe som innebär transport av utrustning med två båtar så hade jag nog försökt ta mig hem innan dess. 

Skånsk 14+are

Att packa ner all skit sen i fullt illamående var något jag gärna slipper igen. Tyvärr blev jag efter att ha gjort det belönad med att köra in bilen i en sten och kontakta försäkringsbolaget. 

I augusti blev det också ett blankpass i Hagasjön i år igen. Som tur är för mig så råkar det vara en väldigt mysig sjö att inte få fisk i. Jag hade massvis med aktivitet när jag kom fram till sjön och tänkte ärligt talat att jag hade guldläge men det spelade som ofta ingen roll. 

Här brände jag ett utmärkt läge.

Här brände jag också ett utmärkt läge

"Brända tomten" passar därför mig utmärkt. 

Sen bar det iväg igen en natt i en ny skånsk sjö. Råkade precis som vanligt ut för tyskar i båt. Det är i princip helt omöjligt att fiska i skåne utan att det kommer tyskar i båt och stör ens fiske har jag kommit fram till. Mysigt swim hur som helst! Hade varit extra najs om lånebåten låg där dock och att inte tyskar var iväg med den i 12h. 

För att slicka mina sår efter ett par blankpass så tänkte jag att jag skulle försöka ta en gräskarp hemmavid. Lite för att bevisa för mig själv att sjön fortfarande gick bra att få fisk i efter det tragiska under våren. En veckas förmäskning blev till två efter ett uteblivet planerat pass men efter det hamnade en belöning på mattan. Ingen gigant men jag var nöjd. Fisken var dessutom i finfin kondition och hade ingen svamp eller nånting sånt. 

Sen började höstfisket efter karp i ett av mina klubbvatten. Jag har haft rätt bra fiske där senaste åren och jag hade lite av en plan i år att jag skulle hålla igång mitt fiske där genom hösten in i vintern för att försöka få min första vinterkarp. Tyvärr sket detta sig med vädret då vintern kom väldigt plötsligt så jag fick aldrig riktigt chansen egentligen. Sista passet tog jag i november och då blankade jag men det kändes långt ifrån omöjligt. Jag fick en fisk i oktober och tappade en till samma pass. 

Fisklöst "semivinterpass" i november. Det var kallt men kändes hett. 

Med det tog fiskeåret 2023 slut för mig. Jag hoppas starta 2024 med ett vinterpass på färna nästa vecka. Får se om det blir av :) 

Ha det gött! 

Vägen till ett svenskt rekord på gräskarp

Idag publicerade Sportfiskarna om ett nytt svenskt rekord på gräskarp som jag fångade på 18925g den 23 juli i år. Eftersom man inte tar ett svenskt rekord varje dag tänkte jag skriva några (kanske blir det många) rader om det.

Förra rekordet hölls av Rikard Linderot och fångades 2007 på 18590g. När han fångade den höjdes rekordet med över 4 kilo mot det tidigare rekordet. En makalöst stor fisk alltså. Det säger dock lite om fisket efter gräskarp i Sverige och jag ska försöka förklara hur jag menar.

Gräskarpar har jämfört med andra fiskarter inte funnits här särskilt länge. Första registrerade gräskarpen i storfiskregistret är från 1979 på 3150g och 1990 var rekordet 6575g. Det är alltså en art som fortfarande inte nått faktiskt maxvikt i vårt land. Hade fler fiskat gräskarp i Sverige så är jag ganska övertygad om att man inte hade kunnat bomba ett rekord med 4 kg på det sättet Rikards fisk gjorde men så blev det och på sätt och vis kanske det var bra för då blev ribban väldigt tuff att slå. Sen han tog den fisken har ganska många gräskarpar tagits som annars hade blivit nytt rekord, om han inte han hade tagit den. 

Om vi går tillbaks lite så ska jag berätta lite om hur jag påbörjade det som skulle bli en ren rekordjakt i slutändan. 

2008 landade jag min första gräskarp efter ett tips på vatten av en kund i fiskebutiken jag arbetade i. 

Min första gräskarp. 10,6kg tagen på flytbröd.

Jag hann ta ett par fiskar i sjön första tiden men relativt snabbt kom det upp skyltar som påtalade att det var förbjudet att fiska efter dessa fiskar. Jag blev givetvis ganska så besviken men det jag gjorde då var att ta kontakt med det fiskevårdsområdet som skötte vattnet och fick möjligheten att delta i deras nästa styrelsemöte och med matta, håv och annan fishcare med mig övertygade jag styrelsen om att detta gick att bedriva väldigt skonsamt för fisken och för att kunna försäkra dom detta bestämdes också att fisket skulle bli stängt och att jag skulle ansvara för de som fiskade där. Så har det också varit sen dess och jag är väldigt glad över att de som sitter där faktiskt gav mig den chansen. 

Nu kunde jag och några andra fiskare satsa helhjärtat och se vad vattnet gick för. På denna tiden fanns det inte särskilt många gräskarpar i vattnet men det var också relativt växtfattigt vilket gjorde att det trots allt fanns en chans att faktiskt få fisk. Fiskarna låg mellan 9-11 kilo i princip och det var väl ungefär vad vi trodde fanns där. 

Tills 2012 när denna fisken kom som en blixt från klar himmel. 

15,35kg på popup

Efter en satsning med "boilie only" mäskning mig och ett par andra fiskare emellan så kom denna från ingenstans. Det var min enda gräskarp för hela året men detta var vid fångsttillfället sveriges näst största i storfiskregistret. Endast Rikards fisk var större, även om viktskillnaden var stor. 

Efter denna togs ett par fiskar över 14kg men det skulle dröja rätt länge innan någon mer fisk kom upp över 15. 

Successivt blev det mer och mer växtlighet i vattnet och tillslut var det groteska mängder av vattenpest. Detta gjorde fisket väldigt utmanande men paradoxalt gav det också fisken möjlighet till godare kondition.

Fisket hade också förändrats. Från att gå från nästan uteslutande ytmete till en början så var det numer nästan omöjligt. Med ett "rikare" vatten kommer andra djur och änder och måsar gjorde ytfiske extremt svårt samtidigt som gräskarparna också slutade visa intresse för det. 

Änderna gjorde också att jag tillslut valde att sluta fiska med boilies. De åt en stor del av det jag slängde ut och det var demoraliserande att se dom göra slut på hundralappar och mäskeffekt på nolltid. 

Istället började jag mäska med fodermajs och tigernötter. Jag tänkte att om jag gör en stor mäskkampanj med detta så kan jag inte misslyckas och efter ett tag kommer all fisk att vara där när jag sen fiskar. 
Detta resulterade givetvis i tokblankningar och så småningom skiftade jag taktik till att fiska PVApåsar eller methodfeeder med ett fåtal tigernötter runt om i hålor mitt i vattenpesten. Tanken var att fiska för "ett napp" och om jag hade turen att en gräskarp simmade förbi skulle den fanimej ta betet också. Jag tog ett par fiskar på detta sättet. 

12,3kg från 2013 på Tigernöt och plastmajs fiskad i PVApåse lobbad i en håla mitt i vattenpesten

Vid denna tiden började jag fiska en tigernöt med en plastmajs som topper och detta skulle komma att bli mitt go-to krokbete under flera år framöver. Jag har tagit väldigt många fina gräskarpar på detta och kan verkligen rekommendera det.

Stora fiskar blev dock lite av en bristvara ett par år framåt. Växternas framfart tilltog och fiskarnas benägenhet att nappa blev det desto svårare med.

Under åren gjordes det små utsättningar av fler gräskarpar för att stå emot igenväxten men 2017 gjordes en utsättning som i princip fördubblade antalet gräskarpar i dammen. Detta satte fart på de äldre fiskarna ordentligt och gav mig 2-3 år av riktigt bra fiske. 

Första året fick jag gräskarp på 16480g som slog tidigare personbästa på 15,35 från 5 år tidigare. 

16,48kg tagen 2017

Kommande åren skulle jag komma att få flera fiskar runt 15kg och min uppfattning var att de fiskar som nu kom upp på denna vikt, tidigare hade vägt kring 10 kilo när jag började fiska efter dom. Det var nu jag på allvar började se en möjlighet att det kanske simmade fisk runt rekordet i sjön, eller att de skulle nå dit i sinom tid. Jag satte det som ett i mina ögon realistiskt mål att försöka slå. Då jag redan hade tagit rätt många av de största fiskarna i landet (förutom rekordet) så fanns det inte så mkt annat att fiska för. Det gällde bara att försöka göra allt för att försöka ta de äldsta fiskarna i vattnet. Busenkelt.

Vid denna tiden hade jag gått tillbaks till att punktmäska rikligt med partiklar. Skillnaden nu mot tidigare tror jag var att det nu fanns riktig konkurrens i vattnet fiskarna emellan vilket gjorde mäskeffekten mycket effektivare. 

2019 var det dags för nytt pb igen i form av en gräskarp med proportioner av en tumlare. 

16,85kg tagen 2019

2019 tog också en annan klubbmedlem som heter Axel Svahn en gräskarp på 17720g. Sjukt nog var det hans första fisk i vattnet. Jag hade precis varit och hälsat på honom vid sjön och tyvärr missade jag fångsten när jag åkte därifrån på väg till jobbet. Denna fisken var den första att egentligen ens komma nära rekordet och blev så klart sveriges näst största gräskarp när den togs. 

Axels grymma fisk på 17,72kg

Axels fisk fick upp ögonen på något hos mig. Han fiskade på en plats jag aldrig fiskat på tidigare och det fick mig att tänka på att om jag fiskade för monotont, där jag hade lyckats förr på ett sätt jag är van vid så kanske jag kan förvänta mig att fånga som jag gjort hittills. Det betydde att jag borde gå ur min "comfort zone" och försöka med nytt tänk tills jag hittade rätt. Det kanske kan låta idiotiskt när man fiskar på ett sätt som trots allt genererat bra och relativt stor fisk över tid men jag var inte ute efter fisk på 15kg. Jag var ute efter större fisk än vad som tagits och där var jag inte än. 

2020 och 2021 var svåra år för mig. Jag fick slåss duktig för mina gräskarpar men 21 fick jag en höstfisk på 17025g och därmed nytt personbästa. Den plockade upp ett nytt bete för mig, korkpoppad paranöt på en ren fläck jag hittat med Deeper-ekolod mitt i mörkret kvällen innan. Det var en återfångst på en fisk jag tagit på 15,7kg 2 år tidigare. 

17+are tagen i slutet på gräskarpfisket 2021

Att fiska samma vatten över många år är en ganska utvecklande grej men även frustrerande. Man tänker att man lär sig sitt vatten med tiden och det gör man men det är också något som är i ständig rörelse och förändring. Det som fungerar ett år kan vara värdelöst året efter och så håller det på. Det gäller att lägga pusslet utan att sluta och försöka hänga med i förändringarna så snabbt det går. De senaste åren hade jag t.ex inte sett särskilt mycket stora fiskar sola eller vara aktiva strandnära som varit förr. Tidigare kunde man se dom äta vass, nate osv vilket på senare tid varit väldigt sällsynt. Det gjorde det svårare för mig att få ett hum om var de tycker om att uppehålla sig. Men även tecken som inte syns är ett tecken och jag började resonera som så att om jag aldrig ser dom äta så måste de stora äta något jag inte kan se och det enda som växer i vattnet som inte når ytan är vattenpest. Vattenpest är en undervattensväxt som växer från botten till ytan om den får möjlighet och kan breda ut sig över stora områden. Den skapar "skogar" under vattnet och dessa växtbälten kan bli rätt massiva. Det är min teori att gräskarpar om de har möjlighet föredrar äta vattenpest framför andra växter som gäddnate, kolvass, kaveldun osv. 

Jag började leta med ekolod i sjön efter bälten som täckte botten men inte var så höga. Jag tänkte som så att det borde tyda på att den betades och dessutom ger det fisken möjlighet att äta utan att röja sig. Jag hittade en lite djupare plats som jag fiskat ett par år tidigare när sjön såg annorlunda ut och bestämde mig för att testa där. 

Första passet blev fullständig katastrof. Jag åkte på det sjukaste braxenanfallet jag nånsin upplevt och fick bokstavligt talat 0 minuter sömn under natten. Efter det var jag näst intill "shell-shocked" av alla bifångster och moralen låg käpprätt på botten. Jag hade fiskat med beten jag vet fungerar. Dvs paranötter som för stunden var mitt favoritbete (jag hade ju tagit min 17+are på det) och tigernöt/plastmajs. Paranöt är ett grymt bete men tyvärr suger en braxen in det som ingenting trots sin storlek. När man fiskar vanlig karp och fiskarter som braxen och sutare är ett stort problem är ett alternativ att gå upp i betesstorlek när man fiskar med t.ex boilies. Karpar har större munnar än dessa fiskar och ges då en större möjlighet att få ha kvar betena för sig själv. 

Problemet med gräskarpar är att de har väldigt små munnar för sin storlek och en gräskarp på 15+ har inte märkbart större mun än en braxen på några kilo. Därför har jag alltid försökt hålla mig till rätt små beten för jag är övertygad om att det egentligen är lättare att få en gräskarp att plocka upp det. Jag har tagit många av mina stora gräskarpar på små beten och krokar på storlek 8 och 10 t.ex. 

Nu började jag dock känna mig desperat och jag tänkte att jag fick testa att köra stora beten och så fick jag helt enkelt se om jag fick något alls. Vid det här laget kändes nästan en fisktom natt där jag fick sova som en vinst. 

Jag bestämde mig för att köra samma plats igen. Jag trodde på den och tänkte att med den mängden braxen som var där sist gällde det att inte snåla på mäsket. 

Från gruppen Karppasset på Facebook. Med Deepern letar jag upp lämplig mäskplats och slänger sen i markör och mäskar.

18 och 20 juli mäskade jag 2 hela jäskärl från city gross med partiklar i form av tigernötter, fodermajs och gröna ärtor. De lades på markörer som jag också i förväg passade på att mäta ut avstånd till från land i förväg så att jag skulle kunna kasta dit enkelt utan att se dom i mörkret. 

Den 22 juli var det dags att testa igen och denna gången med uppbeefade krokbeten i hopp om att åtminstone minska nappen från braxen. 

Från gruppen Karppasset på Facebook.

Jag hade med mig min son Charlie som är 6 år och vi somnade i ett trångt tält faktiskt utan en enda tillstymmelse till braxen innan.

Klockan 01:10 vaknade jag av att larmet skrek och i mörkret tog jag vänsterspöt och backade direkt några meter för att få hem en längd lina snabbt innan fisken skulle gå in i något. Först tyckte jag det kändes som en mindre vanlig karp för den betedde sig lite udda. Gick lugnt sidledes och gjorde inga större rusningar. Tillslut fick jag in den så jag kunde se den i pannlampans sken och kunde tydligt se att det var en gräskarp trots allt. Den såg att vara i ok storlek. Tyvärr såg jag att den också trailade markören som varit bakom där jag fiskat vilket var anledningen till att det kändes konstigt att drilla den. Det gjorde mig lite nervös och drillningen blev nu mer rörig. Till råga på det gick den sidledes in under linorna på de övriga spöna och in i naten vid flertalet tillfällen men tillslut fick jag håva den. Nöjd med det gick jag och hämtade mattan och skulle precis lyfta håven för att lossa nätet när den boltade ut ur håvnätet. Helt plötsligt stod jag och drillade fisken på nytt och tänkte att nu skulle jag tappa den. Jag förtjänade inte att landa den kände jag. Som tur var så hade jag inte en aning om fiskens egentliga storlek vid det här laget och det tror jag hjälpte till att hålla mig lite lugnare trots all fadäs under drillningen. Till slut fick jag trots allt in fisken igen och denna gången gick den direkt till mattan utan att passera gå. 

Tillslut på mattan. Fisken var så lång att mattan blev svår att mäta fisken i. 

Jag kunde enkelt se på mattan att denna fisken var säkert 16+ så jag tänkte att jag skulle väga och fotografera den m.m. i första ljuset och ställde larmet på telefonen på kl. 04:00. Det blev sömn av modell minimalt däremellan eftersom jag var lite orolig för fiskens hälsa och lyssnade efter minsta ljud hela tiden och vid halvskumt ljus började jag förbereda stativ, kamera, vågställning och annat för att jag som alltid skulle kunna göra en snabb och smidig fiskhanteringsprocess ensam. Kameran och allt stod redo i vattnet och det var dags att dokumentera och fotografera den. Först skulle jag mäta den och upptäckte att den var rätt svår att mäta eftersom fenan i princip gick in i väggen på mattan. Jag fick den till runt 113-114 men det var ett osäkert mått. Detta förvånade mig för jag tyckte inte den kändes så stor när jag lyfte den men detta var med råge den längsta gräskarpen jag hade fångat. Min tidigare längsta gräskarp hade varit 109cm. Efteråt nollade jag slingen, la i fisken och hängde den på vågställningen. 

Jag förstod inte riktig vad som stod på vågen och hjärnan slutade fungera som den skulle. Trots att jag mycket väl visste vad det var blev jag där och då tvungen att googla vad Rikards rekord låg på och ett par sekunder senare insåg jag att jag hade en fisk större hängandes på vågen. Det kändes helt surrealistiskt och inte alls som jag hade föreställt mig. Helt plötsligt insåg jag att jag kan inte alls fotografera fisken nu och jag blev tvungen att säcka om den igen och desperat försöka få dit någon att hjälpa mig. Jag ringde först Axel som förutom mig är den som fiskat vattnet mest senaste åren. Sjukt nog svarade han vid den tiden men det visade sig att han låg hemma sjuk och även om han erbjöd sig att ändå komma på något sätt så letade jag vidare och nästa samtal gick till min kollega Ville som bor inte så långt ifrån. Även han svarade och skulle komma så fort han kunde. Jag bad han ta med sig en annan, mer öppen matta och en våg till, för säkerhets skull. Efter en stund som kändes mycket långsammare än den var så kom ville och vi kunde börja göra om processen igen. För säkerhets skull så bad jag Ville filma hela processen. Först mätte vi den och vi kunde konstatera att den var längre än jag lyckats få den till i min matta. Längden blev 117cm vilket är helt sjukt långt för en gräskarp. Först nollade vi båda vågarna efter varandra med tom sling så att vi skulle kunna väga i dom båda direkt efter varandra. Vi började med Villes våg och den vägde fisken till 19050g. Sen vägde vi den i min våg som vägde den till 18925g. Efter det var det fotodags och alla bilder togs med fisken i vattnet. Jag ville inte riskera något med fisken då den redan blivit hanterad mycket. Efter foto räknade jag med att bli ståendes med den en stund faktiskt men den simmade iväg direkt vilket var skönt. 

Fisken tog på "trillingnöten" som är till vänster på bilden längre upp och fiskades med run rig. 
Jag fick inget annat napp den natten, ingen braxen heller.

Efter fångsten kom en märklig känsla. Jag visste inte riktigt hur jag skulle känna över min fisk. Jag var så klart överlycklig över min fisk men samtidigt var resan över. Känslan av att ha ett tydligt och pågående mål försvann och det saknade jag lite och gör forfarande i skrivande stund.

Jag har också haft en ganska lång tid med ovisshet eftersom vågar ska skickas in, rekordet godkännas osv. Det tog en månad ungefär då det var semestertider men häromdagen fick jag reda på att det var godkänt och att min våg visade rätt, Villes lite fel och därmed skulle rekordvikten fastställas till 18925g. Lite synd att falla på 19kgsnöret kanske men samtidigt är det svårt att gnälla. 

Framtiden får utvisa vad jag ska satsa på framöver men för stunden är jag ganska mätt på mitt gräskarpfiske. Jag kommer säkert blöta krokarna där i framtiden med då det är ett smidigt vatten för mig att fiska, särskilt med barn men tiden för fanatiskt fiske efter gräskarp är nog över, för stunden ialla fall. 

När jag skapade denna bloggen döpte jag den till "Jakten på den stora" och nu vet ni varför :) 
/Simon