Vägen till ett svenskt rekord på gräskarp

Idag publicerade Sportfiskarna om ett nytt svenskt rekord på gräskarp som jag fångade på 18925g den 23 juli i år. Eftersom man inte tar ett svenskt rekord varje dag tänkte jag skriva några (kanske blir det många) rader om det.

Förra rekordet hölls av Rikard Linderot och fångades 2007 på 18590g. När han fångade den höjdes rekordet med över 4 kilo mot det tidigare rekordet. En makalöst stor fisk alltså. Det säger dock lite om fisket efter gräskarp i Sverige och jag ska försöka förklara hur jag menar.

Gräskarpar har jämfört med andra fiskarter inte funnits här särskilt länge. Första registrerade gräskarpen i storfiskregistret är från 1979 på 3150g och 1990 var rekordet 6575g. Det är alltså en art som fortfarande inte nått faktiskt maxvikt i vårt land. Hade fler fiskat gräskarp i Sverige så är jag ganska övertygad om att man inte hade kunnat bomba ett rekord med 4 kg på det sättet Rikards fisk gjorde men så blev det och på sätt och vis kanske det var bra för då blev ribban väldigt tuff att slå. Sen han tog den fisken har ganska många gräskarpar tagits som annars hade blivit nytt rekord, om han inte han hade tagit den. 

Om vi går tillbaks lite så ska jag berätta lite om hur jag påbörjade det som skulle bli en ren rekordjakt i slutändan. 

2008 landade jag min första gräskarp efter ett tips på vatten av en kund i fiskebutiken jag arbetade i. 

Min första gräskarp. 10,6kg tagen på flytbröd.

Jag hann ta ett par fiskar i sjön första tiden men relativt snabbt kom det upp skyltar som påtalade att det var förbjudet att fiska efter dessa fiskar. Jag blev givetvis ganska så besviken men det jag gjorde då var att ta kontakt med det fiskevårdsområdet som skötte vattnet och fick möjligheten att delta i deras nästa styrelsemöte och med matta, håv och annan fishcare med mig övertygade jag styrelsen om att detta gick att bedriva väldigt skonsamt för fisken och för att kunna försäkra dom detta bestämdes också att fisket skulle bli stängt och att jag skulle ansvara för de som fiskade där. Så har det också varit sen dess och jag är väldigt glad över att de som sitter där faktiskt gav mig den chansen. 

Nu kunde jag och några andra fiskare satsa helhjärtat och se vad vattnet gick för. På denna tiden fanns det inte särskilt många gräskarpar i vattnet men det var också relativt växtfattigt vilket gjorde att det trots allt fanns en chans att faktiskt få fisk. Fiskarna låg mellan 9-11 kilo i princip och det var väl ungefär vad vi trodde fanns där. 

Tills 2012 när denna fisken kom som en blixt från klar himmel. 

15,35kg på popup

Efter en satsning med "boilie only" mäskning mig och ett par andra fiskare emellan så kom denna från ingenstans. Det var min enda gräskarp för hela året men detta var vid fångsttillfället sveriges näst största i storfiskregistret. Endast Rikards fisk var större, även om viktskillnaden var stor. 

Efter denna togs ett par fiskar över 14kg men det skulle dröja rätt länge innan någon mer fisk kom upp över 15. 

Successivt blev det mer och mer växtlighet i vattnet och tillslut var det groteska mängder av vattenpest. Detta gjorde fisket väldigt utmanande men paradoxalt gav det också fisken möjlighet till godare kondition.

Fisket hade också förändrats. Från att gå från nästan uteslutande ytmete till en början så var det numer nästan omöjligt. Med ett "rikare" vatten kommer andra djur och änder och måsar gjorde ytfiske extremt svårt samtidigt som gräskarparna också slutade visa intresse för det. 

Änderna gjorde också att jag tillslut valde att sluta fiska med boilies. De åt en stor del av det jag slängde ut och det var demoraliserande att se dom göra slut på hundralappar och mäskeffekt på nolltid. 

Istället började jag mäska med fodermajs och tigernötter. Jag tänkte att om jag gör en stor mäskkampanj med detta så kan jag inte misslyckas och efter ett tag kommer all fisk att vara där när jag sen fiskar. 
Detta resulterade givetvis i tokblankningar och så småningom skiftade jag taktik till att fiska PVApåsar eller methodfeeder med ett fåtal tigernötter runt om i hålor mitt i vattenpesten. Tanken var att fiska för "ett napp" och om jag hade turen att en gräskarp simmade förbi skulle den fanimej ta betet också. Jag tog ett par fiskar på detta sättet. 

12,3kg från 2013 på Tigernöt och plastmajs fiskad i PVApåse lobbad i en håla mitt i vattenpesten

Vid denna tiden började jag fiska en tigernöt med en plastmajs som topper och detta skulle komma att bli mitt go-to krokbete under flera år framöver. Jag har tagit väldigt många fina gräskarpar på detta och kan verkligen rekommendera det.

Stora fiskar blev dock lite av en bristvara ett par år framåt. Växternas framfart tilltog och fiskarnas benägenhet att nappa blev det desto svårare med.

Under åren gjordes det små utsättningar av fler gräskarpar för att stå emot igenväxten men 2017 gjordes en utsättning som i princip fördubblade antalet gräskarpar i dammen. Detta satte fart på de äldre fiskarna ordentligt och gav mig 2-3 år av riktigt bra fiske. 

Första året fick jag gräskarp på 16480g som slog tidigare personbästa på 15,35 från 5 år tidigare. 

16,48kg tagen 2017

Kommande åren skulle jag komma att få flera fiskar runt 15kg och min uppfattning var att de fiskar som nu kom upp på denna vikt, tidigare hade vägt kring 10 kilo när jag började fiska efter dom. Det var nu jag på allvar började se en möjlighet att det kanske simmade fisk runt rekordet i sjön, eller att de skulle nå dit i sinom tid. Jag satte det som ett i mina ögon realistiskt mål att försöka slå. Då jag redan hade tagit rätt många av de största fiskarna i landet (förutom rekordet) så fanns det inte så mkt annat att fiska för. Det gällde bara att försöka göra allt för att försöka ta de äldsta fiskarna i vattnet. Busenkelt.

Vid denna tiden hade jag gått tillbaks till att punktmäska rikligt med partiklar. Skillnaden nu mot tidigare tror jag var att det nu fanns riktig konkurrens i vattnet fiskarna emellan vilket gjorde mäskeffekten mycket effektivare. 

2019 var det dags för nytt pb igen i form av en gräskarp med proportioner av en tumlare. 

16,85kg tagen 2019

2019 tog också en annan klubbmedlem som heter Axel Svahn en gräskarp på 17720g. Sjukt nog var det hans första fisk i vattnet. Jag hade precis varit och hälsat på honom vid sjön och tyvärr missade jag fångsten när jag åkte därifrån på väg till jobbet. Denna fisken var den första att egentligen ens komma nära rekordet och blev så klart sveriges näst största gräskarp när den togs. 

Axels grymma fisk på 17,72kg

Axels fisk fick upp ögonen på något hos mig. Han fiskade på en plats jag aldrig fiskat på tidigare och det fick mig att tänka på att om jag fiskade för monotont, där jag hade lyckats förr på ett sätt jag är van vid så kanske jag kan förvänta mig att fånga som jag gjort hittills. Det betydde att jag borde gå ur min "comfort zone" och försöka med nytt tänk tills jag hittade rätt. Det kanske kan låta idiotiskt när man fiskar på ett sätt som trots allt genererat bra och relativt stor fisk över tid men jag var inte ute efter fisk på 15kg. Jag var ute efter större fisk än vad som tagits och där var jag inte än. 

2020 och 2021 var svåra år för mig. Jag fick slåss duktig för mina gräskarpar men 21 fick jag en höstfisk på 17025g och därmed nytt personbästa. Den plockade upp ett nytt bete för mig, korkpoppad paranöt på en ren fläck jag hittat med Deeper-ekolod mitt i mörkret kvällen innan. Det var en återfångst på en fisk jag tagit på 15,7kg 2 år tidigare. 

17+are tagen i slutet på gräskarpfisket 2021

Att fiska samma vatten över många år är en ganska utvecklande grej men även frustrerande. Man tänker att man lär sig sitt vatten med tiden och det gör man men det är också något som är i ständig rörelse och förändring. Det som fungerar ett år kan vara värdelöst året efter och så håller det på. Det gäller att lägga pusslet utan att sluta och försöka hänga med i förändringarna så snabbt det går. De senaste åren hade jag t.ex inte sett särskilt mycket stora fiskar sola eller vara aktiva strandnära som varit förr. Tidigare kunde man se dom äta vass, nate osv vilket på senare tid varit väldigt sällsynt. Det gjorde det svårare för mig att få ett hum om var de tycker om att uppehålla sig. Men även tecken som inte syns är ett tecken och jag började resonera som så att om jag aldrig ser dom äta så måste de stora äta något jag inte kan se och det enda som växer i vattnet som inte når ytan är vattenpest. Vattenpest är en undervattensväxt som växer från botten till ytan om den får möjlighet och kan breda ut sig över stora områden. Den skapar "skogar" under vattnet och dessa växtbälten kan bli rätt massiva. Det är min teori att gräskarpar om de har möjlighet föredrar äta vattenpest framför andra växter som gäddnate, kolvass, kaveldun osv. 

Jag började leta med ekolod i sjön efter bälten som täckte botten men inte var så höga. Jag tänkte som så att det borde tyda på att den betades och dessutom ger det fisken möjlighet att äta utan att röja sig. Jag hittade en lite djupare plats som jag fiskat ett par år tidigare när sjön såg annorlunda ut och bestämde mig för att testa där. 

Första passet blev fullständig katastrof. Jag åkte på det sjukaste braxenanfallet jag nånsin upplevt och fick bokstavligt talat 0 minuter sömn under natten. Efter det var jag näst intill "shell-shocked" av alla bifångster och moralen låg käpprätt på botten. Jag hade fiskat med beten jag vet fungerar. Dvs paranötter som för stunden var mitt favoritbete (jag hade ju tagit min 17+are på det) och tigernöt/plastmajs. Paranöt är ett grymt bete men tyvärr suger en braxen in det som ingenting trots sin storlek. När man fiskar vanlig karp och fiskarter som braxen och sutare är ett stort problem är ett alternativ att gå upp i betesstorlek när man fiskar med t.ex boilies. Karpar har större munnar än dessa fiskar och ges då en större möjlighet att få ha kvar betena för sig själv. 

Problemet med gräskarpar är att de har väldigt små munnar för sin storlek och en gräskarp på 15+ har inte märkbart större mun än en braxen på några kilo. Därför har jag alltid försökt hålla mig till rätt små beten för jag är övertygad om att det egentligen är lättare att få en gräskarp att plocka upp det. Jag har tagit många av mina stora gräskarpar på små beten och krokar på storlek 8 och 10 t.ex. 

Nu började jag dock känna mig desperat och jag tänkte att jag fick testa att köra stora beten och så fick jag helt enkelt se om jag fick något alls. Vid det här laget kändes nästan en fisktom natt där jag fick sova som en vinst. 

Jag bestämde mig för att köra samma plats igen. Jag trodde på den och tänkte att med den mängden braxen som var där sist gällde det att inte snåla på mäsket. 

Från gruppen Karppasset på Facebook. Med Deepern letar jag upp lämplig mäskplats och slänger sen i markör och mäskar.

18 och 20 juli mäskade jag 2 hela jäskärl från city gross med partiklar i form av tigernötter, fodermajs och gröna ärtor. De lades på markörer som jag också i förväg passade på att mäta ut avstånd till från land i förväg så att jag skulle kunna kasta dit enkelt utan att se dom i mörkret. 

Den 22 juli var det dags att testa igen och denna gången med uppbeefade krokbeten i hopp om att åtminstone minska nappen från braxen. 

Från gruppen Karppasset på Facebook.

Jag hade med mig min son Charlie som är 6 år och vi somnade i ett trångt tält faktiskt utan en enda tillstymmelse till braxen innan.

Klockan 01:10 vaknade jag av att larmet skrek och i mörkret tog jag vänsterspöt och backade direkt några meter för att få hem en längd lina snabbt innan fisken skulle gå in i något. Först tyckte jag det kändes som en mindre vanlig karp för den betedde sig lite udda. Gick lugnt sidledes och gjorde inga större rusningar. Tillslut fick jag in den så jag kunde se den i pannlampans sken och kunde tydligt se att det var en gräskarp trots allt. Den såg att vara i ok storlek. Tyvärr såg jag att den också trailade markören som varit bakom där jag fiskat vilket var anledningen till att det kändes konstigt att drilla den. Det gjorde mig lite nervös och drillningen blev nu mer rörig. Till råga på det gick den sidledes in under linorna på de övriga spöna och in i naten vid flertalet tillfällen men tillslut fick jag håva den. Nöjd med det gick jag och hämtade mattan och skulle precis lyfta håven för att lossa nätet när den boltade ut ur håvnätet. Helt plötsligt stod jag och drillade fisken på nytt och tänkte att nu skulle jag tappa den. Jag förtjänade inte att landa den kände jag. Som tur var så hade jag inte en aning om fiskens egentliga storlek vid det här laget och det tror jag hjälpte till att hålla mig lite lugnare trots all fadäs under drillningen. Till slut fick jag trots allt in fisken igen och denna gången gick den direkt till mattan utan att passera gå. 

Tillslut på mattan. Fisken var så lång att mattan blev svår att mäta fisken i. 

Jag kunde enkelt se på mattan att denna fisken var säkert 16+ så jag tänkte att jag skulle väga och fotografera den m.m. i första ljuset och ställde larmet på telefonen på kl. 04:00. Det blev sömn av modell minimalt däremellan eftersom jag var lite orolig för fiskens hälsa och lyssnade efter minsta ljud hela tiden och vid halvskumt ljus började jag förbereda stativ, kamera, vågställning och annat för att jag som alltid skulle kunna göra en snabb och smidig fiskhanteringsprocess ensam. Kameran och allt stod redo i vattnet och det var dags att dokumentera och fotografera den. Först skulle jag mäta den och upptäckte att den var rätt svår att mäta eftersom fenan i princip gick in i väggen på mattan. Jag fick den till runt 113-114 men det var ett osäkert mått. Detta förvånade mig för jag tyckte inte den kändes så stor när jag lyfte den men detta var med råge den längsta gräskarpen jag hade fångat. Min tidigare längsta gräskarp hade varit 109cm. Efteråt nollade jag slingen, la i fisken och hängde den på vågställningen. 

Jag förstod inte riktig vad som stod på vågen och hjärnan slutade fungera som den skulle. Trots att jag mycket väl visste vad det var blev jag där och då tvungen att googla vad Rikards rekord låg på och ett par sekunder senare insåg jag att jag hade en fisk större hängandes på vågen. Det kändes helt surrealistiskt och inte alls som jag hade föreställt mig. Helt plötsligt insåg jag att jag kan inte alls fotografera fisken nu och jag blev tvungen att säcka om den igen och desperat försöka få dit någon att hjälpa mig. Jag ringde först Axel som förutom mig är den som fiskat vattnet mest senaste åren. Sjukt nog svarade han vid den tiden men det visade sig att han låg hemma sjuk och även om han erbjöd sig att ändå komma på något sätt så letade jag vidare och nästa samtal gick till min kollega Ville som bor inte så långt ifrån. Även han svarade och skulle komma så fort han kunde. Jag bad han ta med sig en annan, mer öppen matta och en våg till, för säkerhets skull. Efter en stund som kändes mycket långsammare än den var så kom ville och vi kunde börja göra om processen igen. För säkerhets skull så bad jag Ville filma hela processen. Först mätte vi den och vi kunde konstatera att den var längre än jag lyckats få den till i min matta. Längden blev 117cm vilket är helt sjukt långt för en gräskarp. Först nollade vi båda vågarna efter varandra med tom sling så att vi skulle kunna väga i dom båda direkt efter varandra. Vi började med Villes våg och den vägde fisken till 19050g. Sen vägde vi den i min våg som vägde den till 18925g. Efter det var det fotodags och alla bilder togs med fisken i vattnet. Jag ville inte riskera något med fisken då den redan blivit hanterad mycket. Efter foto räknade jag med att bli ståendes med den en stund faktiskt men den simmade iväg direkt vilket var skönt. 

Fisken tog på "trillingnöten" som är till vänster på bilden längre upp och fiskades med run rig. 
Jag fick inget annat napp den natten, ingen braxen heller.

Efter fångsten kom en märklig känsla. Jag visste inte riktigt hur jag skulle känna över min fisk. Jag var så klart överlycklig över min fisk men samtidigt var resan över. Känslan av att ha ett tydligt och pågående mål försvann och det saknade jag lite och gör forfarande i skrivande stund.

Jag har också haft en ganska lång tid med ovisshet eftersom vågar ska skickas in, rekordet godkännas osv. Det tog en månad ungefär då det var semestertider men häromdagen fick jag reda på att det var godkänt och att min våg visade rätt, Villes lite fel och därmed skulle rekordvikten fastställas till 18925g. Lite synd att falla på 19kgsnöret kanske men samtidigt är det svårt att gnälla. 

Framtiden får utvisa vad jag ska satsa på framöver men för stunden är jag ganska mätt på mitt gräskarpfiske. Jag kommer säkert blöta krokarna där i framtiden med då det är ett smidigt vatten för mig att fiska, särskilt med barn men tiden för fanatiskt fiske efter gräskarp är nog över, för stunden ialla fall. 

När jag skapade denna bloggen döpte jag den till "Jakten på den stora" och nu vet ni varför :) 
/Simon