Kall natt i klubbsjön

Ibland när man sitter vid vattnet infinner sig känslan av att man under rådande förutsättningar inte kan misslyckas. Det "luktar" fisk, i detta fallet karp. Det gjorde det mitt senaste karppass.

Igår på jobbet velade jag mellan att fiska karp i natt, eller inte. Jag hade mäskat ett swim i klubbsjön ett par dagar tidigare men ganska stor kvantitet beten men såg på väderleksrapporten att det skulle bli för årstiden riktigt kallt under natten. Ner mot 3 grader. 

Jag velade mellan att flytta fram passet och att utnyttja min mäskning. Bestämde mig för det sistnämnda.

Jag intog en snabb pizza direkt efter jobbet och åkte med lastad bil till sjön i god tid.
Väl framme insåg jag snabbt att jag hade mkt fisk inne på mäskplatsen som verkade äta på det jag mäskat ut ett par dagar innan. Jag dröjde inte allt för länge med att få ut mina tre spön med endast krokbete och methodmäsk klämt runt sänket. Sen började en kväll kantad med fisk som betade på mäskklumpen och linpåsimningar om vartannat. Det bubblade jacuzzi över två av betespositionerna och det kändes verkligen som att nappet bara måste komma. 

Natten och kylan anlände och nappet kom aldrig och jag tog reträtt i min sovsäck för natten. Jag vaknade flera gånger under natten av fisk som antingen simmade på linan eller buffade på sänket men natten förblev fisklös. Ca kl 4 på morgonen och kände jag att något inte stämde. Med så här mkt aktivitet runt och på betesplatsen borde jag fått napp. Den härliga känslan av att tvivla på sina riggar infann sig då jag såg tidsfönstret för fisk sakta försvinna för mig under ett pass med stora möjligheter. Jag bestämde mig för att knyta nya riggar och ändra mitt tackel.

Mitt under tiden jag knöt första tafsen kom så klart ett riktigt screaming take på det ena av de spön som haft gott om kontakt tidigare. Fisken drog runt ett tag och städade swimmet på näckrosor innan jag kunde håva den ganska så enkelt.

Fisken säckades för förberedelse av foto och för att få klart tafsar och nya utlägg.

Tog ett par selfies med fisken något senare och efter att ha vägt den kunde jag också konstatera att den var uppe på ny toppvikt vilket alltid är roligt att se.

Vikten fastställdes till 10,4kg 

Jag fiskade vidare resten av morgonen men det blev inget mer efter detta. 

Jag var dock nöjd ändå!

Årets 2 första pass efter gräskarp.

Nu när värmen äntligen kommit har jag börjat ta tag i det fisket som kanske ligger mig allra varmast om hjärtat. Dvs fisket efter gräskarp.
Förra året var ett totalt fiasko för mig och jag lyckades inte landa en enda normalstor gräskarp på hela året. Där jag bedriver mitt fiske blir det varje år svårare och svårare att dels få hugg och även landa fisk. Så svårt att det många gånger känns omöjligt. Samtidigt blir också fiskarna större vilket gör att jag trots motgångarna blir ännu mer sugen på att fiska vidare då drömmen om det absoluta monstret hela tiden föder gnistan som behövs för att köra ännu ett pass.

Så kom som sagt första passet. Jag lade detta 16e April. Tanken var att passa på att lägga lite tid innan de mesta växterna kommit upp i vattnet eftersom det är rejält övervuxet varma delen av året. Chansen att få fisk kändes mer eller mindre minimal. Det var mest skönt att komma ut och damma av karputrustningen för året. Ni som fiskar karp vet hur jag menar.

Jag hade mäskat 2 dagar tidigare med jästa fodermajs och tigernötter från förra året. På dessa platser lade jag ut mina 3 spön. 2 av dom fiskade jag med chod rig och den sista av dom fiskade jag tillsammans med WaterWolf (kamera) och en tafs med 2 plastmajs.

Gick och lade mig i tältet rätt snabbt efter utlägg då det var kyligt ute. Efter nästan ingen tid alls, kanske 45 minuter skriker ena larmet och vänsterspöt står i en båge.

Helt otroligt tänker jag och kan inte riktigt greppa att det är fisk så snabbt.

Mycket riktigt och det är inte ens en bifångst utan faktiskt en gräskarp. En lite mindre fisk men ändå rätt fisk. Det kändes riktigt bra att så tidigt på året fått en på första passet. 

Liten men naggande god?

Fisken tog på chod rig och satt perfekt krokad.

Med denna fisken i bagaget var jag redan mer än nöjd med passet och natten och morgonen som kom gav inget mer. Det gjorde mig inget. 

Så igår var det dags igen. Vädret har varit ordentligt varmare hela veckan och det lät "guldläge" när jag kupade handen över örat och lyssnade efter fiskegudarnas röster.

Under veckan förmäskade jag 2 gånger med partiklar och boilies och under ett av besöken såg jag den största gräskarp jag någonsin skådat. Jag vågar knappt gissa vad den fisken väger. Den gav mig frossa för resten av dagen sen. 

Väl på plats under torsdagen när jag kom fram till mitt fiskepass lät jag det mesta av utrustningen vänta i bilen och jag begav mig ut på lite rörlig stalking. Jag hittade flera platser med aktiv fisk och fiskade på en av dessa. Dom var medgörliga och verkade inte skrämmas allt för lätt och det kändes faktiskt möjligt att det skulle kunna bli något men tillslut blev det uppenbart för mig att fiskarna fullständigt synade min bluff och de ville helt enkelt inte ta krokbeten.

Lite halvknäckt gick jag och smällde upp tält och placerade ut tre bottenspön med samma riggning som förra gången. Sen kom natten, frosten och morgonen.



När det mesta av den heta morgontiden förflutit kändes det över men jag körde vidare ett tag till och till slut kom ett sent napp runt 10-11 med en fisk som kraftigt tryckte högerspöt utåt. Spöt med kameran.

Flög ut ur tältet och plockade upp fisken. Fast fisk och jag kände att den var bättre rätt så omgående. Efter 4-5 landningsförsök kunde jag efter några nerviga moment dra den över håven och sluta nätet om fisken. Stark lättnad infann sig och en tysk familj som beskådat drillningen kom nyfikna fram. Jag bad pappan hjälpa mig med bilder vilket tyvärr var ett misstag men så är det när man ber okända om foto :) ibland blir det bra och ibland blir det som idag när nästan alla bilder blev rent skräp.

Fisken fotades, vägdes och konstaterades vara 9,23kg på 92cm. 

Waterwolf med riggen som tog fisken. 

Tyvärr visade det sig att batteriet i Waterwolfen tagit slut innan fisken nappade så jag har tyvärr inte film på det. Det var ändå skönt att se att det faktiskt gick att få fisk med kameran så nära betet för jag har varit lite nervös för att de skulle spooka eller undvika beten som låg så nära kameran. Det verkade ju gå iallaf.

Efter 2 pass gjorda utan blankpass känner jag mig hur som helst mer än nöjd och året kunde inte börjat mycket bättre. Jag är fortfarande skakis efter att jag såg den stora fisken under mäskningen och lyckas jag någon gång att landa denna fisken kommer jag nog att ta av mig hatten och känna mig nöjd med detta fisket men det får bli en annan gång.